Principen om tydliga ansvarsgränser innebär att vi strävar efter att alla objekt (tjänster, kontrakt, implementationer och meddelanden) som ingår i begreppsmodellen har en ägare som är liktydig med den applikation som är part i systemintegrationen. Från detta följer ett ägarskap och förvaltningsansvar inom ett objekt i GUSPP Styrmodellutifrån den systemägare som äger applikationen
...
Följande bild illustrerar gränsdragningen när det gäller ägarskap för olika delar av ett integrationsflöde:
...
En mer teknisk vy på samma ansvarsförhållanden:
...
Generellt gäller att den som äger en tjänst fattar beslut som rör dess förvaltning och utveckling, vilka som får konsumera tjänsten och så vidare. Den som äger tjänsten ansvarar för att dess gränsyta upprätthålls och inte förändras utan förvarning på ett sätt som orsakar problem för konsumenter.
Den som konsumerar tjänsten äger dess konsumentadapter eller annan infrastruktur som behövs för detta. Det är objektets systemets förvaltningsbudget som bekostar vidmakthållande och vidareutveckling av externa implementationer där sådana finns, t.ex. på Integrationsplattformen.
I alla dessa frågor är ICC ett stöd inom administration och dokumentation, arkitektur och teknik. Inga implementationer och ingen data ägs av ICC eller Integrationsplattformen. Integrationsplattformen och de tekniska komponenter som ingår där (IBM MQ, webMethods osv) utgör en infrastruktur som tillhandahålls av IT-enheten, att jämföra med nätverk och lagring. Alla tjänster och integrationsflöden på GU ägs av en applikation och därigenom ett objekten systemägare, inte av ICC.